Förra veckan var det en dam på Ikea som frågade mig var det fanns tidningsställ. Hon höll hårt i lappen hon hade i handen. Jag pekade på ett tidnigsställ som man fäster på väggen. Ett tidningsställ som står på golvet ska det vara, sa damen. Det stod så på hennes lapp. Jag visade som hastigast ett litet, litet ställ som möjligen skulle rymma ett fåtal tidningar men som defenitivt skulle kunna stå på golvet. Perfekt, tänkte damen, det stog ju faktiskt på prislappen att det var en tidningskorg. Inte alls så bra, tänkte jag och frågade om hon inte istället ville ha en annan, större korg, eller möjligtvis en tunna eller något helt annat som rymmer fler tidningar. Nej tack sa damen, på den här står det ju faktiskt att det är en tidningskorg.

En liten tanke slog rot i min hjärna. Är det för att jag jobbar i ett kreativt yrke som jag sällan ser en begränsning i vad saker är till för? För mig får en kaffekopp gärna bli en ljuslykta, en kökshannduk en bordsduk, en kastrull en lampa eller en korg ett tidningsställ. Vem bestämmer vad som passar för vad? Är jag kanske också trångsynt i vissa fall? Och framförallt, har jag samma begränsningar som tidningskorgsdamen fast inom andra områden? Förmodligen. Är det samma begränsning att inte lite kvickt kunna laga bilen utan riktiga verktyg eller att freestyla ihop en kaka med andra ingredienser än de som står i receptet ? Förmodligen igen. Jag tror att min slutsats är att vidga vyerna. Helt enkelt.