Jag inspiraeras, imponeras och blir otroligt glad när jag hälsar på i färgsprakande hem där galna mönster och knalliga färger tar för sig och blandas högt och lågt. Men hur jag än vänder och vrider på det kommer jag fram till samma slutsats; i mitt hem trivs jag bäst när färg inte existerar i för stora mängder, där färgskalan återhållsamt går i svart, grått och vitt. Istället är jag en sucker för material; trä, plåt, textilier, stickat... Vid enstaka tillfällen gör någon färg en snabbvisit men ofta försvinner den bort lika snabbt igen. Kanske är det dags för smutsgult att gästspela ett tag? Eller?



Fint hem i "ofärg". Bilder via Trendland.